Nyheter om arbetet

Hej!                                                                                     12 september

Nu har det varit en lång tids tystnad från oss i utredningen här på hemsidan. Det beror dels på att vi har lagt all vår tid på att bearbeta våra förslag, dels på att det inte har funnits lika mycket att uppdatera er på eftersom våra förslag kommuniceras först när vi lämnar över utredningen till socialtjänstministern.

Under våren arbetade utredningen nästan uteslutande med att utveckla och komplettera våra förslag. I förra veckan hade vi så till slut vårt sista expertgruppsmöte där våra sakkunniga och experter fick ge sina värdefulla synpunkter på förslagen för sista gången. Expertgruppen har bestått bland annat av representanter från Socialstyrelsen, IVO, Skolverket, SiS, SKR, Barnombudsmannen, SBU, Stiftelsen Allmänna Barnhuset, Barnafrid, Stockholms universitet och Regeringskansliet och varit väldigt viktig för oss både som kunskapskälla och bollplank. Några av de frågor som har diskuterats mest har varit utredningens uppdrag att analysera om det krävs förtydliganden i SiS hälso- och sjukvårdsuppdrag och behovet av ett införande av licensiering av familjehem.

Nu återstår bara att göra de sista justeringarna utifrån expertgruppens feedback innan vi ska lämna ifrån oss texterna i nästa vecka. Det tar dock en stund efter det för betänkandet att tryckas och bli helt färdigt. Överlämnandet till regeringen med tillhörande presskonferens blir den 6 november. Det är efter det som förslagen blir möjliga för alla att ta del av!

Utredningen har såklart följt all mediebevakning och debatt kring de här frågorna och är medvetna både om de allvarliga missförhållanden som lyfts och om det stora engagemang och intresse som finns för att förbättra situationen för barn och unga i samhällsvård. Vi tror och hoppas att förslagen från utredningen kommer att ge mycket bättre förutsättningar för barn och unga i samhällsvård på många olika sätt om de genomförs. Samtidigt ser vi också att kommunerna skulle kunna arbeta mycket mer förebyggande redan idag för att ge bättre trygghet och kvalitet på samhällsvården för barn och unga.

Till sist vill vi passa på att tacka alla som har bidragit med erfarenheter, kunskap och medskick under utredningens gång, framför allt de barn och unga som har egen erfarenhet av samhällsvården. Det har hjälpt oss att förstå vad som behöver förbättras och att hålla fokus på vad som varit syftet med den här utredningen!

Med vänliga hälsningar,

Sekretariatet

 

Hej igen!                                                                            20 februari 2023

Utredningen har fått en bra start på det nya året då vi nu har fått besked om förlängd utredningstid till den 31 oktober. Det ger oss lite mer arbetsro för att på riktigt bearbeta och motivera alla de förslag vi gärna vill försöka åstadkomma. Vi har även haft flera intressanta möten där diskussioner med SiS generaldirektör Elisabet Åbjörnsson Hollmark, möte med Stockholms stad om deras arbete med skolstödjande insatser för placerade barn och en heldagsträff med tio placerade ungdomar och ungefär lika många socialsekreterare arrangerat av Maskrosbarn i Göteborg bara är några av dem.

Den senaste tiden har vi ägnat oss åt att skriva förslag kring familjehemsvården när det gäller förtydligande av olika familjehemskategorier, godkännande av familjehem och familjehemsregister. Expertgruppen har fått komma med sina synpunkter på dem och vi håller nu på och reviderar förslagen utifrån de inkommna synpunkterna. Det är en grannlaga uppgift att skapa en delvis ny struktur som är rättsäker för barn och unga, främjar kvaliteten på vården, är genomförbar för kommunerna och helst inte innebär så mycket merkostnader.

I det här brevet skulle vi vilja ägna lite tid till nätverkshem. Ett nätverkshem är ett familjehem som antingen är släkt eller annan närstående till barnet. I Sverige är ca 16% av alla familjehemsplacerade barn i nätverkshem och den siffran har sett ungefär likadan ut i snart två decennier. Socialtjänsten förväntas idag arbeta kunskapsbaserat, men brist på kunskap om vad som verkligen fungerar försvårar arbetet. När det gäller placerade barn finns det några saker vi faktiskt vet.

• Att ge barnen en utbildning är den viktigaste skyddsfaktorn.
• Nätverkshem ger generellt bättre resultat än övriga familjehem.

Därför är detta givetvis förhållanden vi i utredningen kommer betona särskilt och försöka påverka i rätt riktning. När det gäller nätverkshem så har även tidigare utredningar påtalat att användandet av dessa bör öka och lagstiftningen har stärkts så att man vid en familjehemsplacering alltid ska överväga nätverkshem i första hand. Trots detta har användandet av nätverkshem alltså tyvärr inte ökat. Vi vill därför lyfta några av de tämligen starka argument som Statens beredning för medicinsk och social utvärderings (SBU) systematiska översikt av 102 studier från 9 länder som inkluderade över 660 000 barn i familjehem fann.

Jämfört med barn i vanliga familjehem uppvisade barn i nätverkshem:

–  mindre risk att vara med om nya övergrepp

–  färre avbrott i placeringen

–  färre psykiska symtom och beteendeproblem

–  högre välbefinnande

När det gäller varaktighet fanns ingen skillnad avseende återförening. Barn i vanliga familjehem hade i högre grad kontakt med psykiatrisk vård. Inga negativa effekter har rapporterats för barn i släktinghem i SBU:s översikt.

Ett ökat användande av nätverkshem skulle både kunna höja kvaliteten på vården för barn och unga och underlätta rekryteringen av familjehem eftersom det sannolikt är enklare att motivera människor att ta emot ett barn de är släkt med eller känner på något sätt än ett helt okänt.

Med anledningen av detta funderar utredningen förstås på vad som ska till för att vi ska öka andelen nätverkshem i Sverige. Även om vi kanske kan förtydliga lagstiftningen något så tyder ju tidigare resultat på att det inte är tilltäckligt för att åstakomma förändring. I flera andra länder har nätverksanvändandet ökat de senaste åren, där till exempel Norge är ett tydligt exempel på det. Mellan 2013 och 2020 har antalet barn som bor i nätverkshem ökat i Norge med nästan 30%. Idag bor nästan 3 av 10 familjehemsplacerade barn i nätverksfamiljer i Norge. Det är resultatet av en uttalad ambition att använda nätverkshem i högre grad, där man både haft kontrollerande insatser, som att domstolarna inte behandlar ärenden som inte tydligt kan motivera varför barnet inte kan placeras i nätverket, och stödinsatser där till exempel kommuner med särskilt lågt användande av nätverkshem har fått utbildning och stöd av statliga nätverksledare för att bli bättre på att kartlägga och motivera nätverket. För att stärka kvaliteten på nätverkshem blir de utredda och godkända på samma sätt och får samma stöd och ersättning som andra familjehem i Norge.

Ett vanligt argument mot att använda nätverket är att man är orolig för om nätverket är tillräckligt resursstarkt för att tillgodose barnets behov och enligt Socialstyrelsen är ett problem att barn i bristfälligt utredda nätverkshem utnyttjas i hushållsslaveri eller exploateras på annat sätt. Även ensamkommande flickor som placeras hos påstådda släktingar som i själva verket visat sig vara deras man eller en familj med hederskultur har också förekommit. Det är givetvis problem som måste tas på största allvar. Det tar dock inte bort de goda resultat som nätverkshem har för de allra flesta placerade barnen. Utredningen arbetar nu med ett paket förslag som vi hoppas kan stärka både familjehemsvården i stort och avändandet av nätverkshem. Om ni har tankar eller idéer om vad som skulle kunna höja användandet av nätverkshem får ni gärna höra av er till oss.

SBU:s rapport: placering_familjehem_respektive_vanliga_familjehem_2016.pdf

På återhörande!
Marta Nannskog, Huvudsekreterare

 

Hej igen!                                                                        15 december 2022

Året lider redan mot sitt slut och sen sist har vi hunnit ha två expertgruppsmöten till och dessutom träffat den nya socialtjänstministern Camilla Waltersson Grönvall. Det känns positivt att socialtjänstministern är så engagerad i de frågor vår utredning handlar om, flera av punkterna i direktiven är dessutom tillkännagivanden från socialutskottet som Camilla tidigare satt i.

På det senaste expertgruppsmötet diskuterade vi analys och möjliga förslag om stödboenden och vårt uppdrag att ta fram en nationell struktur för kvalitetsuppföljning av samhällsvården. Expertgruppen fick också diskutera några förslag som vi skissar på när det gäller vid vilken ålder samhällsvården upphör och bättre stöd till barn och unga när vården upphör. Det är inte helt enkla frågor att reglera eftersom mycket handlar om att insatser till den här målgruppen måste kunna vara individanpassade samtidigt som vi vill säkerställa en rättssäker och likvärdig behandling av alla barn och unga.

Klart är dock att vi måste stärka och utvidga det stöd som ges när samhällsvården upphör då det handlar om en särskilt utsatt grupp som ofta har mindre stöd av sitt eget nätverk än andra barn. Det finns mycket att vinna på att stötta ungdomarna in i ett självständigt liv för att förebygga de överrisker som finns för den här målgruppen att bland annat bli beroende av försörjningsstöd, utveckla missbruk och psykisk ohälsa i vuxenlivet.

Vi har nu gått igenom alla delar i direktiven med expertgruppen och vill rikta ett stort tack till deltagarna där för deras engagemang och förmåga till öppna, ärliga, men samtidigt respektfulla diskussioner utifrån olika perspektiv!

I övrigt har vi avslutat våra workshopsturnéer runt om i landet som har genomförts med hjälp av Hälsolabb och med representanter från bland annat socialtjänst, skola, regioner, SiS, privata HVB och barnrättsorganisationer. Nu väntar vi på slutrapporten från Hälsolabb om arbetet. Vi väntar även på leverans av ett arbete med att uppskatta och presentera kostnader för olika placeringsformer som vi kommer använda för analyser av vad olika brister faktiskt kostar samhället idag och för att göra ekonomiska konsekvensanalyser av våra förslag.

Under de senaste veckorna har vi också möten med bland annat SKR:s olika nätverk, Skolverket, Myndigheten för delaktighet (MFD) med flera. Under mellandagarna fortsätter vårt interna arbete med att rättsutreda och utveckla våra förslag. Det kräver mycket mer arbete än vad man kanske tror att ändra lagförslag, och vi har många förändringar vi skulle vilja genomföra, Så det kommer bli ett mycket intensivt arbete fram tills utredningen ska levereras.

På grund av utredningsdirektivens omfattning och de förseningar som uppstod av olika anledningar när sekretariatet tillsattes har vi bett om en förlängning av vårt uppdrag till oktober 2023. Formellt beslut om utredningens fattas av  regeringen i januari. Med det vill vi i utredningen barn och unga i sNytt år och återigen säga tack till alla som har bidragit till utredningen så här långt, inte minst de barn och unga med egna erfarenheter av samhällsvård som vi har mött!   

På återhörande nästa år! Carina, Marta, Pär och Cecilia

 

Hej!                                                                                    21 oktober 2022

Hösten har rullat på otroligt fort och den senaste tiden har vi i utredningen haft ett lite mer introspektivt perspektiv än tidigare då vi tittar på vilka möjliga juridiska lösningar som kan finnas på vissa utmaningar. Arbetet går framåt, men det är många delar och många detaljer att lösa, så det tar sin lilla tid.

Utöver rättsliga analyser och diskussioner har vi hunnit med tre workshops runt om i landet med representanter från socialtjänst, skola, BUP, somatisk hälso- och sjukvård, SiS, privata HVB och polis som var väldigt intressanta. Deltagarna fick ta del av barnens egna upplevelser av samhällsvården och instämde helt i den bild som gavs. Vi uppskattar verkligen deltagarnas ärlighet och öppenhet kring sina egna verksamheters utmaningar och tillkortakommanden och det engagemang som finns kring att prata om hur vi kan bli bättre! Utöver det har utredningen stämt av med nästan ett tiotal andra utredningar som i olika utsträckning har beröringspunkter med vår utredning.

För ett par veckor sedan deltog vi också på Socialchefsdagarna i Göteborg. Vårt seminarium besöktes av drygt hundra deltagare från ledningspositioner i bland annat kommuner, Socialstyrelsen, SKR och SiS. Sen presenterade vi även utredningens arbete på StorSthlms socialchefsnätverk. Det känns betryggande att vi hittills har mötts av stor igenkänning och positiv respons på den problembild och analys vi gjort, samt på några förslag som vi lyft i korta drag.

På det förra expertgruppsmötet diskuterade vi möjliga förslag för familjehemsvården. De omfattar bland mycket annat införandet av ett familjehemsregister, obligatorisk grundutbildning och en nationell utredningsmodell för att bli godkänd som familjehem, ökat användande av nätverkshem och bättre stöd till både barn, föräldrar och familjehem. Expertgruppen var övervägande positiv till förslagen och kom med nyttig och givande input kring hur detaljerna bör se ut. Vi jobbar nu vidare med att fördjupa och detaljera flertalet av förslagen. Nästa vecka är det nytt expertgruppsmöte och då är det dags att diskutera institutionsvården!

I november drar vi dessutom ut i landet på en ny workshop för att diskutera några av våra förslag med professionen.

På återhörande! Marta Nannskog, Huvudsekreterare

 

Hej!                                                                           07 september 2022

Det har gått en stund sedan vår senaste uppdatering, men det beror inte på att vi har legat på latsidan.

Efter ett kort sommaruppehåll började vi med ett intressant studiebesök på SiS-institutionen Margretelund i Lidköping. Det gav mycket värdefull information, men en av de intressantaste punkterna var kanske uppdateringen vi fick av hur det går med projektet integrerad vård som regeringen gav till Socialstyrelsen för några år sedan för att förbättra samarbetet mellan SiS och regionerna. Det har tagit ett tag att få igång projektet, men det värmde att höra engagemanget och entusiasmen från BUP:s ambulerande team som arbetar med att åka ut till institutionerna för att ge ungdomar med särskilt stora psykiatriska behov vård och med att handleda personalen kring vad dessa ungdomar behöver. Det verkar faktiskt som att det kan gå att ge ungdomarna en mer kvalitativ vård om institutionerna och psykiatrin verkligen samarbetar nära varandra. Behovet är dock enormt, då en väldigt stor del av ungdomarna på SiS har komplex psykiatrisk problematik, så det är fortfarande en lång väg kvar. Man kan givetvis fundera på om dessa ungdomar inte borde vara inskrivna hos psykiatrin i stället, men som våra organisationer och vår lagstiftning ser ut nu så är det inte ett alternativ. Då skulle vi behöva bygga om den psykiatriska vården och man skulle ändå inte komma ifrån att man fortfarande skulle behöva samarbeta tätt med kommunen kring det sociala perspektivet, nätverket, utslussning osv. Det finns såklart mycket mer att säga om SiS verksamhet och utmaningar, men det kommer vi göra längre fram i utredningen. Det var i alla fall glädjande att se att det finns många människor som kämpar och bryr sig om ungdomarna på institutionerna.

För ett par veckor sedan kom vi även iväg på ett studiebesök till Norge. Vi var bland annat intresserad av deras nya Barnevernsreform som de nu har döpt om till Oppvekstreform just för att betona att de här barnen inte bara är barnevernets (socialtjänstens) ansvar, utan ett delat ansvar mellan ett antal olika myndigheter och organisationer (14 st i Norge) så det ville vi prata mer med dem om. Oppvekstreformen har en stark betoning på det förebyggande arbetet, att komma in tidigt på t ex förskola, BVC, samt just att ansvaret för målgruppen är gemensamt. Deras kommundirektörer har till exempel ålagts ett särskilt ansvar för att se till så att reformen implementeras och följs. Intressant är också att den senaste ändringen Norge gjorde på familjehemsområdet är att införa en lag som säger att kommuner inte får använda familjehem från privata aktörer.

En viktigt styrningsstruktur som Norge har och som Sverige saknar är ett slags mellanled mellan deras Socialstyrelse för barn (Bufdir) och kommunerna, som heter Barne-, ungdoms- og familieetaten (Bufetat) och har fem regionkontor. I Norge är vissa delar av samhällsvården i statlig regi så Bufetat tillhandahåller bland annat institutionsplatser och vissa familjehem, t ex jourhem till kommunerna. Den intressantaste delen av Bufetat är dock kanske att de erbjuder kunskapsstöd till kommunerna baserat på de lagar, föreskrifter, rekommendationer osv som Bufdir kommer med. De har bland annat tagit fram och erbjuder alla familjehem en grundutbildning och i vissa fall även fördjupningsutbildning, de godkänner familjehemmen, ger mer kvalificerad handledning och mycket mer. Poängen är att det finns en väl uppbyggd och tilltagen organisation för implementering och stöd till kommunerna för att hjälpa dem tillämpa lagen på rätt sätt och få stöd med saker de har utmaningar med. Det skulle Sverige verkligen behöva.

I det förra nyhetsbrevet berättade vi att vi hade problem med att hitta en tillgänglig jurist med rätt kompetens för uppdraget, men i somras löstes det äntligen. Så i förra veckan började äntligen Cecilia Östergren som bland annat kommer från Socialstyrelsen och IVO och har gedigen kunskap om området. Det är vi otroligt glada för! För en lite längre presentation av Cecilia kan ni läsa under fliken, Om oss…

Nu har vi precis dragit igång det arbete som Hälsolabb gör för oss med policyutveckling utifrån brukarnas perspektiv igen.

I våras handlade det om att inhämta barn i samhällsvård egna erfarenheter och medskick till utredningen och nu träffar vi en mängd olika professioner för att diskutera hur de tänker kring dessa. Det görs genom en rad workshops i Malmö, Karlstad och Borås, men det kan vi återkomma till i nästa nyhetsbrev!

Expertgruppens uppgift till vårt möte i september är att tycka till om det underlag med möjliga förslag som vi har börjat skissa på för att få en bättre struktur och styrning av familjehemsvården.

Vi hörs! Marta Nannskog, Huvudsekreterare

 

Hej!                                                                                      16 juni 2022

Nu är det snart dags för en liten sommarpaus för utredningen men här kommer först några reflektioner från oss.

Den senaste månaden har till största del präglats av de samtal vi har haft med unga som antingen är eller nyligen har varit i samhällets vård.

Vi har nu träffat ett femtontal personer med blandade erfarenheter från att ha varit i jourhem, familjehem, HVB, SiS och stödboende, många har varit placerade i samtliga vårdformer. En del av deras upplevelser är olika, till exempel vilken kontakt/relation man har med sina föräldrar, men många upplevelser är ändå väldigt samstämmiga tyvärr. Bland annat att många har tvingats flytta oproportionerligt många gånger och utan att det, utifrån deras beskrivning, riktigt går att förstå varför. Det har handlat om upp till 18 placeringar på fem år och 19 placeringar på fyra år. Det är också många gånger svårt att förstå motiveringen till de placeringsformer som har valts. Flera av de som till slut placerats på SiS placerades initialt inte utifrån egen beteendeproblematik, utan på grund av föräldrarnas brister i omsorgen, men har under tiden i samhällsvården utvecklat missbruk, psykisk ohälsa och ibland utagerande beteende.

I stort sett alla vi har träffat har haft olika typer av psykiska besvär och/eller psykiatriska diagnoser, men nästan ingen upplever att de har fått adekvat hjälp för dessa. De upplever snarare att de har blivit dömda och bedömda utifrån de symtom och beteenden de har uppvisat utan att någon har försökt gå till botten med varför de mår och agerar som gör. Cirka hälften har upplevt fysiska övergrepp under placeringen, en del även sexuella. Dessa har hänt både i familjehem, HVB och SiS, oftast utan att barnet eller den unge blivit trodd eller uppfattat att problemet tagits på allvar.

De flesta beskriver en stark känsla av rotlöshet, oförutsägbarhet och otrygghet. Exempel på att man inte ens packar upp sina saker eller alltid har en väska packad med det viktigaste ifall man blir flyttad på natten eller dagen därpå förekommer. Skolgången beskrivs oftast som bristfällig eller obefintlig.

En annan viktig insikt är att även de få som har haft en stabil och varaktig placering i samma jourhem ändå inte känner att familjehemmet ersätter deras föräldrar, utan upplever en stark tillhörighet med föräldrar och/eller syskon som av många också lyft som väldigt viktiga för dem, både under och efter placeringen. Man blir förstås förtvivlad och uppgiven när man hör om dessa barns erfarenheter av att först bli sviken av sina föräldrar och sedan ibland tyvärr även av samhället.

Tidigare studier av till exempel Socialstyrelsen, SKR och enskilda kommuner visar på att majoriteten av placerade barn själva uppger att de är nöjda med den vård de får, så det är lyckligtvis inte alla placerade barn som har det så illa som de vi har träffat. Men oavsett så finns det all anledning att utgå från att de vi har träffat inte alls är unika och att alldeles för många barn i samhällets vård delar deras erfarenheter. Det är inte acceptabelt.

Vi vill tacka de barn och unga som har varit så modiga och orkat ta sig tid att dela med sig av sina svåra erfarenheter för att de vill bidra med att förbättra samhällsvården för andra barn. Vi vill även tacka de organisationer som har hjälpt oss med att komma i kontakt med dessa personer, Knas hemma, Attention, Maskrosbarn och Barnrättssbyrån. Tack även till Experio lab som har hållit ihop arbetet och de intervjuer och workshops som genomförts. Det kommer vara en viktig del i vårt fortsatta arbete framåt med analys och förbättringsförslag.

Till expertgruppsmötet i juni har vi sammanställt kunskapsunderlag om placerade barns hälsa och utbildning eftersom det är två punkter vi har i uppdrag att titta särskilt på i utredningen. I underlagen har vi även börjat skissa på potentiella förbättringsförslag. Det ska bli intressant att höra experternas reflektioner kring förslagen.

Vi ser fram emot en intressant höst som vi kickstartar i augusti med ett studiebesök på SiS institution Margretelund och en resa till Norge för att prata med Bufdir och Stortinget om de satsningar och förändringar för barn i samhällsvård de har genomfört de senaste åren.

Tyvärr saknar vi fortfarande en jurist i sekretariatet. Förhoppningsvis löser sig detta inom kort, men hör gärna av dig snabbt till oss om du är intresserad eller vet någon som är det!

Trevlig sommar önskar Carina, Marta och Pär!

 

Hej!                                                                                          13 maj 2022

En månad har passerat och utredningsarbetet fortsätter. Vi är nu i slutet av fas 1 som består av kartläggning och probleminventering och tankarna på analys och möjliga lösningsförslag har satt i gång på allvar hos oss i sekretariatet. Vi känner att vi börjar få en ganska tydlig och hyfsat samstämmig bild av vilka de stora bristerna och utmaningarna är, i alla fall kring stora delar av direktiven.

Nu är utmaningen att börja konkretisera de förbättringsförslag vi har och fundera kring vilka som är genomförbara och vilka konsekvenser de kan tänkas ha. Vi kommer inte redogöra för alla utmaningar vi ser just nu, men en av dem som har återkommit i flera av de samtal vi har haft blev verkligen synliggjord vid ett av studiebesöken vi var på den här veckan.

Den handlar om hur HVB-verksamheternas förutsättningar för att vårda ungdomar kan se ut. Hemmet vi besökte arbetar med den målgrupp som figurerar mest frekvent i media nuförtiden, det vill säga tungt kriminella ungdomar med missbruksproblematik och antisocialt beteende mellan 14 – 19 år. Många med kopplingar till gängkriminella.

Den ena aspekten som lyftes är att personer med lång erfarenhet i branschen beskriver att den här målgruppen har blivit mycket tyngre och svårare att arbeta med de senaste åren. Många av ungdomarna saknar helt respekt eller tilltro till det svenska samhället och har få betänkligheter kring vilka brott man kan utsätta vem för. Den andra aspekten är att hemmen både förväntas ta ansvar för både ungdomarnas och sin egen säkerhet, samt förändra ungdomarnas beteende med väldigt få verktyg och befogenheter.

De flesta ungdomar i den här målgruppen placeras på HVB enligt lagen om LVU, dvs de är där med tvång, men hemmen är inte låsta. Personal på HVB har inte rätt att genomsöka ungdomars rum/egendom eller visitera dem efter till exempel droger eller vapen, de får inte drogtesta ungdomarna eller beslagta telefoner utan deras samtycke. Det händer också att kriminella uppsöker ungdomarna på hemmen. Utmaningarna med att säkerställa en trygg och säker miljö för barn, ungdomar och personal på HVB med de förutsättningar de har idag lyfts både av privata aktörer och kommuner.

Nästa vecka drar vi i gång med ett antal workshops och djupintervjuer med unga som har egna erfarenheter av samhällsvården och medskick till utredningen. Det ska bli intressant att höra deras perspektiv på de problem som andra har lyft och vad de själva ser som de viktigaste frågorna för utredningen att fokusera på.

Mvh, Marta Nannskog Huvudsekreterare

 

Hej igen!                                                                            13 april 2022

Sedan sist har vi i sekretariatet fortsatt att ha en mängd möten med olika personer som har kunskap, erfarenheter och medskick av värde för utredningen. Exempel på några av de vi har haft förmånen att träffa är IVO, Socialstyrelsen, Stockholms stads familjevårdschefsnätverk, Famna, Fremia, Vårdföretagarna, Humana, Omsorgsutvecklarna, Riksförbundet för förstärkt familjehemsvård (RFF), Gemensam familjehemsorganisation (GFO), SSR, Vision och ett tiotal olika forskare på området, bland andra Tommy Lundström, Marie Sallnäs, Jürgen Degner och Viktoria Skoog.

Vi har även bildat en särskild referensgrupp för barnrättsperspektivet där organisationerna Maskrosbarn, Barnrättsbyrån, Knas hemma, Attention och Barnombudsmannen ingår.Referensgruppen ska bland annat samarbeta med utredningen kring det arbete som Hälsolabb ska göra kring användardriven policydesign. Referensgrupper ska inom kort även bildas för utförarperspektivet med representanter för familjehem och HVB, samt för frågan om att ta fram en struktur för lokal och nationell uppföljning av samhällsvården.

I övrigt har utredningens frågor fortsatt att förekomma frekvent i både lokal och nationell mediabevakning och flera viktiga rapporter har presenterats på området bara de senaste veckorna. Statskontorets rapport om SiS vård av barn och unga enligt LVU, Attentions rapport om flickor med NPF på SiS, och den tragiska nyheten om 15-åriga Lisa som tog sitt liv på ett HVB för några veckor sedan är bara några av dem (se länkar längst ner för att ta del av dem). Den här typen av rapporter och artiklar är viktiga eftersom de visar hur illa en del barn faktiskt fortfarande far i samhällets vård. Vi måste bli mycket bättre än detta!

Den 22 april ska vi ha det andra mötet med expertgruppen och inför det har vi kartlagt hur de olika placeringsformerna och strukturerna runt dem med tillstånd, tillsyn osv ser ut och skiljer sig åt i Sverige, Danmark, Finland och Norge. Placeringsformerna är ingen specifik punkt i utredningens direktiv, men utifrån den information vi har fått från de möten vi haft hittills och för att kunna svara på frågor som till exempel om det finns behov av differentiering, hur man kan öka kvaliteten på matchningen av familjehem och HVB har vi sett att det finns ett behov av att först se på om de strukturer vi har för de olika placeringsformerna motsvarar barn och ungas behov idag. Det är därför högst intressant att det faktiskt har skett ganska omfattande utvecklingsarbeten i våra grannländer de senaste åren kring just den här frågan. Ska bli intressant att höra experternas input i frågan!

Framöver ser vi särskilt fram emot att göra studiebesök på ett antal HVB och att till exempel träffa Skolverket för att diskutera placerade barns skolgång.

Glad påsk!

Mvh, Marta Nannskog Huvudsekreterare

SiS vård av barn och unga enligt LVU – förutsättningar för en trygg och ändamålsenlig vård (statskontoret.se)
Ny rapport: Tjejer med NPF på SiS - Riksförbundet Attention
Lisa, 15, i tog sitt liv på HVB-hemmet – mamman kritisk: Borde inte kunna hända (aftonbladet.se)

Hej!                                                                                           22 mars 2022

Här kommer den första uppdateringen om utredningens arbete så här långt. Den särskilda utredaren Carina Ohlsson tillsattes i oktober 2021, men på grund av bland annat regeringsombildningen innan jul så har rekryteringen till sekretariatet tagit lite längre tid än vanligt.

Jag har arbetat på heltid i utredningen sen den 1 januari och den 1 mars anslöt även Pär Alexandersson som sekreterare till utredningen, vilket vi är väldigt glada för! Nu ska vi bara få en jurist på plats också innan sekretariatet är fulltaliga, rekrytering pågår. Den särskilda utredaren Carina och jag var väldigt överens när vi drog i gång arbetet om att vår första prioritet var att få ta del av barn och ungas perspektiv. Vi har därför inledningsvis bland annat träffat organisationerna Maskrosbarn, Knas Hemma, Barnrättsbyrån, Attention och SoS Barnbyar och fått en massa värdefulla inspel från dem kring hur barn och unga i samhällsvård har det och vad de önskar för förändringar. För att säkerställa att vi verkligen har med oss barnens perspektiv genom hela utredningen har vi också anlitat Hälsolabb som ska hjälpa oss säkerställa att de förslag vi tar fram på riktigt skapar värde för barn, unga och verksamheter.Det kommer bland annat att ske genom workshops och djupintervjuer med dem det berör. Det här är ett arbetssätt som både Samsjuklighetsutredningen och utredningen om en ny äldreomsorgslag har använt sig av och funnit väldigt värdefullt. Mer information om det arbetssättet kommer längre fram.

Den 4 mars hade vi vårt första möte med expertgruppen (vilka den består av kan ni läsa under rubriken om utredningens olika grupper). Vi märkte direkt att engagemanget i gruppen var stort och att det råder en stor samsyn kring många av de utmaningar som finns idag. Vi diskuterade bland annat frågor som kompetens på HVB/SiS, utredningsmodell av familjehem och uppföljning och utvärdering av samhällsvården. Expertgruppen kommer att träffas tre gånger på våren och tre gånger på hösten. Vi ser alla fram emot att grotta ner oss i detaljerna och få experternas olika perspektiv på våra förslag på förbättringar!

Nu närmast kommer vi bland annat att genomföra möten med IVO, SiS, Socialstyrelsen, Stockholms universitet och branschorganisationer. Tidigare har Carina och jag även träffat ett antal familjehem och representanter för familjehemsvården. Vi är även öppna för privatpersoner, enskilda utförare och självklart barn och unga som vill delge sina synpunkter till utredningen, så var inte rädda för att höra av er till oss.

Vi kommer att uppdatera den här sidan så fort vi har någon information som vi tror kan vara av intresse!

Mvh, Marta Nannskog Huvudsekreterare